Jaha, idag har det i alla fall hänt lite kul! Sandra var här idag och fikade. Snackade gamla minnen och flamsade. Agnes, Simon och Liam kom ner också och hälsade på.

När Sandra kört får jag ett sms ifrån min gode vän Marie i Lenhovda som ville att jag skulle komma på middag och det tackade man ju inte nej till, lämnade Agnes och Adde och stack! Det vankades moussaka och god sallad och en massa härligt prat. Gick sen en runda i skogen i det härliga vädret.

Hem och började läsa min svenska igen och jag begriper inte hur en människa kan ge så mycket läxa, blandar ihop Europas medeltid med Renässans och klassicismen. Vad i hela friden är det för skillnad på det, helt ointresserad faktiskt. Varför kan inte svenskan vara gammal hederlig grammatik för? Nej, fick sen en omåttlig lust att bara lägga mig i soffan och läsa lite ur min roliga bok och zzzzzzzzzz en stund. Upp vid halv 6 och sen stack jag upp till lille Liam och övriga familjen där även min son råkade befinna sig! Snackade och hade kul en stund – sen hem.

Solen – gör mig glad och det är bara att konstatera! Skillnad vad livet känns lätt och härligt! Sen när mörkret kommer så kan jag bara inte låta bli att snegla på den där klockan, längtar då bara till min säng och att få sova. Hur i hela friden ska man klara den här vintern, och november månad innan alla stakarna ska fram, ska vi bara inte tala om. Då. . . . e . . . det. . .mörkt!

Nåja, bara det händer lite kul emellanåt så ska jag nog fixa det här också, har allt ljusnat senaste 1,4 månaderna, så ska det nog ljusna än mer! Men än kan jag inte ta hela världen i famn och i ärlighetens namn kan jag nog inte påstå att jag älskar allt och alla heller! Faith, faith Anneli!