Blev väckt av telefonen 07.30 idag och Helene ville att Adde skulle börja tidigare Han har ett pass på 12 timmar framför sig men bara älskar det. Jag själv sympati steg upp med honom och sa hej då!

Min fundering är idag hur mycket bra har egentligen inte kommit in i mitt liv? 2008 förlorade jag allt, men nu bara kommer det positiva saker in! Härligt!!

Jag blev arbetslös, fick prova på annat jobb och nu har jag ju skolan. Mera vänner har kommit in i mitt liv, egna vänner! Jag har fått hit Agnes och Simon till Kosta och jag får dagligen se mitt lilla barnbarns utveckling(om inte Simon e trött på mig förståss), har fått träffa släkt som jag inte sett på 20 år och bara det här då med datorn! För ett år sen var jag livrädd och tyckte-sån skit ville inte jag lära mig. Jag har utvecklats som människa och tror att jag snart har kommit fram till den “gamla vanliga” Anneli! Det är väl också något som förut formade mig, att jag skulle vara “en mans kvinna” och bara intressera mig för honom. Man ska aldrig bli som någon annan, man ska vara sig själv! Fanken heller, livet leker ju och jag vet att jag har mina helger fullbokade fram till jul! Det tråkiga i allt det här är väl att både mamma och mina 2 pappor inte är helt friska i sin kropp, åldern tar ju som sagt var ut sin rätt och ibland orättvist för mycket!!

Från och med nu vet jag vad jag VILL ha i mitt liv, men jag vet också vad jag INTE vill ha! Det är jag som bestämmer och det känns gött!!

Jag vet bara en sak, jag tänker aldrig hoppa fallskärm eller göra ett bungyjump! Nu ska jag vara rädd om mitt liv, skulle kanske ta och sluta med de rackarns cigaretterna också?