tisdag 30 juni 2009

Tis 30e juni

Härliga sommar. Har varit på Öland två dagar med mamma i Sandvik. Vi har shoppat och solat och ätit god mat, bara njutit och är solbränd av bara den. Härligt, härligt. Träffade Agnes, Simon och min gullekille Liam också. Arne hade lagat middag till oss tills vi kom hem och sen var det bara hem och börja greja. Ska rensa dill och frysa in, diska, packa upp och duscha sen blir det bingen eftersom jag ska upp tidigt imorgon.

Äntligen börjar allt ljusna verkar det som, mår mycket bättre och ser faktiskt ljusare på allting. Vet inte om det beror på medicinen eller om jag bara mår alltigenom bättre. Finns ju faktiskt de som har det värre än jag, har jag förstått. På tiden kanske och kanske det nu är dags för mitt nya liv, nu kan han komma, mannen i mitt liv. JAG ÄR REDO! . . . . . .tills nästa bakslag kanske. Ha ha.

söndag 28 juni 2009

Sön den 28e juni

Jaha, den här helgen har man jobbat ett 25 timmars pass. Underbara människor, att få dela deras vardag är fantastiskt och jag behöver verkligen det här. Det ger mig något jag måste lära mig: tålamod och förståelse. Den ene gulligare än den andre och jag hoppas att jag också blir en bättre människa av det här.

Har börjat min medicinering mot mitt “brustna hjärta” och det känns redan bättre eller så kanske det är så att jobbet och mitt självförtroende har ökat avsevärt. Tack Skruv!

Har sovit hos pappa och Lucja två nätter och det har varit skönt när man haft så jobbiga pass. Idag när jag hade delad tur så körde jag till Broakulla och träffade Agnes och Simon och Liam. Passade även på att hälsa på Arne och mamma. Vi planerade lite för vår minisemester som vi ska på imorgon. Mamma och jag ska till Öland i två dagar och bara ha det gott. Var hemma vid halv 10 ikväll och jag har packat och vattnat alla blommor. Hann träffa Adde 2 min innan han stack iväg med kompisar. Ska nu lägga mig och läsa aftonbladet och sen drömma om HONOM!

fredag 26 juni 2009

Fre 26e juni

En underbart vacker morgon. Adde sover och jag bloggar. Ska snart duscha och packa för jag ska bo i Skruv hela helgen. Idag jobbar jag från halv 4 till halv 9 och lördag och söndag delad tur på 10 tim vardera. Jobbiga pass, men roliga.

Fick svar från min läkare igår, mitt långtids EKG såg bra ut, men jag ska fortsätta ta min medicin, Ja, jösses, den har jag ju inte börjat med än. Får väl bege mig till apoteket idag och hämta den. Birgitta menar att jag hela tiden känner av någon annans ångest och att jag måste lära mig att skicka tillbaka den för då kommer jag att må bättre.

Det här med att vara känslig och gråta för minsta lilla, ja det kommer så fort man fött sitt första barn. Man blir känslig för allt, sen när barnen är så stora att de klarar sig själva så är man känslig av allt man varit med om, när man inser vad man faktiskt varit med om fast det kanske beror på åldern. Det bästa är att vara ärlig och erkänna sina misstag och jag tror faktiskt att man mår mycket bättre av det.

torsdag 25 juni 2009

Ja jösses tors 25e juni

Steg upp tidigt idag eftersom Adde o jag skulle till Öland. Har varit i Färjestaden, ätit god middag på Eksgården, kört runt på loppisar och vandrat i Borgholm. Har även varit hos min älskade Birgitta, Sveriges bästa medium, men det hon sa idag var det samma och hade inte ändrat sig något speciellt sen sist så det är väl bara till att vänta.

Ja, Jösses! Det är till och ha varit på sopstationen i Emmaboda och köpt Ingers avlagda köksgardiner och sytt nya till bussen. Ha ha ha, där fick jag mig ett gott skratt. The Witch Bitsch has made it again. Stackars pojk!

Är det till att ha ångest? Ja, trevlig sommar!

Tors 25e Lönedag

En trevlig kväll på jobbet i går. Vi hade grillkväll med levande musik och alla göromålen blev lite försenade, men det gjorde inget.

Idag äntligen lönedag och det är väl för väl att man jobbar, känns som man fått utdelning på det man verkligen har arbetat för, lever inte på andra längre och det känns skönt. Och sen har man ju fått närmare 30 000kr efterskänkt, betalning för dåligt samvete, inte illa, men nu har ju stackaren en till att försörja. Ha ha.

Om ca 15 min drar Adde och jag till Öland och vi skall ha en härlig dag. Ska ju träffa min härliga Birgitta och vi får se vad hon har för roligt att förtälja.

Njut av Solen!

onsdag 24 juni 2009

Onsdag 24e juni

Snackade med mitt underbara medium Birgitta igår, fick en tid hos henne på torsdag för en sittning och Adde ska med eftersom han är lite nyfiken på henne. Förhoppningsvis en fin dag på Öland med en god middag. Har många frågor till henne och ska även ta med ett foto och se om hon kan läsa ut något av det. Vill veta, vill veta! Vi ska bre mackor och ta med en liten picknickkorg. Har inte varit på Öland i år och jag som var där jämt förr, har väl för mycket minnen därifrån.

Igårkväll fick jag hämta Adde på pizzan och vi hann att prata en stund innan läggdags. Nu på morgonen har jag bara suttit inne på bloggen men ska väl förhoppningsvis hinna med något annat också. Ska även försöka tvinga ut mig i den härliga solen ett par timmar innan dusch och sen iväg till jobbet igen. Sååå skönt med ett jobb, hinner absolut inte tänka några andra tankar eftersom mediciner, sprutor, listor och pensionärerna behöver sitt. Synd att man inte kan och orkar jobba dygnet runt bara.

Hinner kanske med att skriva lite ikväll också, om jag orkar. Ha en bra dag! Anneli

tisdag 23 juni 2009

Tisdag 23e juni

Igår var jag i Broakulla och hälsade på hos Fam Lau-Edberg-Svensson och sen var jag inne hos mamma en runda, för Ritha och vagn var kvar. Fick ingen kläm på det här med mammas sjukdom, brukar ta lite tid innan hon vågar öppna sig. Får väl försöka igen en annan dag men hon menar att hon känner att något är fel med henne. Ja man har inte nog med sig själv, man har andra att fundera över också.

När jag berättade för Stefan i fredags om mitt hjärta så var det så märkligt för det första han sa var: brustet hjärta och likadant sa min läkare Stefan när han läst min journal om det som hänt mig under –08. Det är tydligen något vi kvinnor kan få, stresshjärta, men kallas med finare ord: brustet hjärta. Låter vackert tycker jag men det är inte roligt att ha. Självklart har jag brustet hjärta med allt vad det innebär. Förklarade också situationen för Stefan som också förstod att en viss T var livrädd för att vara ensam, annars flyttar man ju inte ihop efter en månad. Känns förbaskat snopet och jag känner mig kränkt eftersom han aldrig ville flytta ihop med mig, efter 9 år tillsammans. Men det är skönt med en blogg för här kan jag ju skriva av mig all sorg och det är ju synd att vi aldrig kom till skott. Det kommer kanske en dag då han för stå där med lång näsa, eftersom två personer som går in i ett förhållande med mycket ångest med sig i bagaget, kan det bli bra? Ska man i ett förhållande slopa alla sina gamla vänner efter 25 år och tro att man bara kan ha en vän? Måste vara skönt att känna sig stressad, deprimerad, kaos i magen och ensam i sin tvåsamhet. Nej, då måste det vara bättre att vara ensam i ensamhet och bygga upp sin egen tillvaro.

41 dagar kvar till min Malmöresa!!!

Ja, nu får man väl ta tag i sitt liv och inte bara sitta här. Adde jobbar fortfarande och jag har lovat att laga middag. Får väl ta en sväng med dammsugaren också och sen ska jag slappa och glo på dumburken.

måndag 22 juni 2009

Måndag morgon

Jag vaknade vid 8 idag, har alltså sovit 11 tim plus nästan 2 tim igår efm. Behövde väl sova ut efter denna helgen. Solen skiner och fåglarna sjunger. Grannen e redan ute och kapar ner sin fina häck och inte bara det, nu e dom ute och ritar igen i trädgården så de ska väl gräva igen. De har väl inget annat för sig, stackarna.

Har läst mitt dagliga horoskop från Sylvia Browne och kommunikationen med medmänniskorna verkar inte bra, trots att jag står med båda fötterna på jorden. Känns mer som om jag står med fötterna i ett slamdike och är väl egentligen inte heller så mycket för att kommunicera, lyssnar nog bättre och funderar. Kan rekommendera Er att läsa böcker av Sylvia Browne, om du är intresserad av det andliga vill säga. Allt känns så rätt och man förstår så väl men är ändå svårt att leva efter det.

Sylvia Browne om relationer:

Det kan innebära att vi genom den personen ska lära oss mer om vilka vi är, vad vi prioriterar och var vi drar våra gränser. Det kan innebära att vi slutligen för kraft att gå vår väg när vi inser att vi har hamnat i nåt osunt, hellre än att stanna kvar av Stolthet, bekvämlighet eller rädsla för att vara ensamma.

Sen ska man tänka:

Om det var det som krävdes för att jag skulle komma dit jag är idag, var det värt det! (har inte kommit dit än)

Ju mer du är nöjd med vem du är, när du är obunden och oberoende och ju mindre behov av en relation du har, desto större chanser har du att ingå en sund och tillfredsställande relation. Det är ett faktum. (har inte kommit dit heller, än)

Vi letar på jorden efter vår andra hälft, är det inte fånigt? Jag är redan en hel och fullständig människa. Vilket är värst? att gå in i ett förhållande desperat eller att dra en sådan person till sig som är desperat och inte vågar vara ensam. Vi har alla våra egna intressen, egna vänner, talanger, karriärer och passioner, En egen identitet. LEV DITT EGET LIV-INTE DEN ANDRA PARTNERNS.

söndag 21 juni 2009

Sön kväll

Jaha, då var den här midsommaren över. Den kändes väl ungefär lika kär som 08-julen och påsken. Änglarna har gråtit en skvätt ikväll också, för mig eller mänskligheten men ska tydligen bli bättre väder i veckan. Har sovit middag en stund och drömde så konstigt, ommöblerat i hela lägenheten, oväntat besök och Agnes som satt och höll i mina fötter när jag sov. . märkligt.

Har än en gång fått ett negativt besked var gäller min mor, surr på festen i går om cancer, men som vanligt har hon inte berättat något för mig, som vanligt den sista som får veta men å andra sidan är jag hennes dotter och har väl lite svårt för att berätta nu när hon vet hur jag mår också. Jag får väl ta tjuren vid hornen och åka dit i veckan och prata ut med henne. Inte roligt! Och sen har jag ju pappa Göran som ska operera in en pacemaker. Är det åldern, eller?

Ju äldre man blir märker man att sina anhöriga bara blir sjukare och sjukare, äldre och äldre, bävar för den dagen då det händer något riktigt allvarligt.

Vad har man nu själv att se framemot då? Dop, Student och 70-årskalas över. Nu får jag jobba hårt, se fram emot min minisemester med Inger, Turen till Malmö med Mia och Ann. Väntar också besked från antagningen om jag kommit in på skolan jag sökt till. Det kanske blir en studentfest till att se fram emot?

En vanlig söndag

Vaknade vid 9, känns som att jag festade igår också. Ett trevligt kalas och Adde hade lagat god mat. Bästa av allt är väl att Gunnar och Marlies också kan vara med på samma fester som oss. Har aldrig sett så mycket mat, förrätt middag med massor av olika sallader, kaffe och tårta och inte nog med det, sen smörgåstårta och bullens varmkorv. Det var levande musik, allsång och dans. Var hemma igen vid halv 12 på natta och direkt till bingen. Jag tror att pappa var nöjd med sin kväll.

lördag 20 juni 2009

Midsommardagen

Är trött och sliten idag. Var en hård fest hos Inger och Leif igår. Tony kom dit och det piggade upp mig lite. Orkade inte mer vid 1-tiden, gick och la mig. Nu ska jag bara ta igen mig och sen duscha och ge mig iväg till pappas 70-årskalas i Skruv. Ska inte ta en droppe i dag, min kropp orkar inte. Mitt hjärta sa till idag och jag vaknade med ångest igen. Funderar, funderar och funderar, inte lätt att stänga av en hjärna. Önskar att han kom hit så att jag hade fått ett avslut, känns inte som jag har fått det men han anser nog det. Lätt för en del att bara gå vidare och det är väl tur för dem. Jag kan väl bara uppmuntra mig själv med att han säkert också och förhoppningsvis mår skit. Han hade lätt för det, må skit för sin egen del, för andras del och har skuldkänslor i allt.

fredag 19 juni 2009

Midsommarafton

Har jobbat idag. Det är såna här storhelger då man märker vilka människor man saknar i sitt liv. De som inte finns vid din sida längre. Då kommer herr Ångest och hälsar på med diabeteskänning och en släng av depression. En sån här dag märker man definitivt hur många vänner man har både genom sms och inbjudningar. Till antalet en styck och den tackade jag ja till. Ska till min goda vän Inger och fira denna dag. Det var väl ett antal till som skulle dit och man får väl hoppas att det kommer någon intressant singel dit oxå. Hjärtat har galopperat ovanligt snabbt idag och det beror kanske på min ångest. Hatar att må skit och speciellt glad och lycklig känner man sig inte heller. Tur att man har trevliga arbetskamrater. Okej då Glad midsommar

torsdag 18 juni 2009

Dag före midsommarafton

Igår träffade jag mitt goa barnbarn och dotter och måg förstås. Han livar upp de grå den grabben, barnbarnet alltså. På kvällen kom Marie och fikade och idag har jag handlat, städat, plockat och packat. Ska börja jobba vid 4 och ska sova i Skruv i natt. Jag önskar Er alla en Glad Midsommar, för det skall jag försöka att ha.

Hjärtat mitt slår lite märkligt idag och har väl även lite ångest, tycker numera inte om storhelger, men förr bara älskade jag dem. Hade väl rekord i tomtar och julpyssel, hädanefter för man väl anstränga sig lite för Liams skull. Öland vid midsommar brukar vara roliga, men vem vågar sig dit när man vet vilka som ska dit? Inte jaaaa. . . .

Änglarna gråter. . .

Vet inte om de gråter för mänskligheten i allmänhet eller bara för vissa personer. Himlen har öppnat sig och det bara faller regn. Blir själv lite deppad av vädret och det känns som ett dis har lagt sig över en- Midsommar ja, det bryr jag mig inte om i år, eftersom jag struntade både i jul och påsk pga att jag har mått som jag har. Man åldras inombords av allt konstigt man varit med om men det är meningen. Varför leva med nåt som man mår skit av? Många lever i förhållanden som bara går ut på ångest. Klarar jag mig själv ekonomiskt, ensamheten, vänner och min tillvaro. Ja, man gör konstigt nog det. Ta bort din stolthet och var ärlig mot dig själv. Vad mår jag bäst av? Ja, inte att tacka och buga till allt i allafall, man måste nog lära sig att säga nej också för sin egen skull. Alla borde känna efter av sina begränsningar och inte bara ställa upp för att vara snäll. Man skadar nog bara sig själv i det läget. Man har en egen vilja och måste ibland fråga sig själv vad man vill. Lättare sagt än gjort vill jag lova.

Har man levt i ett långt förhållande och det inte blev något av det så var det väl inte meningen och av det ska man lära sig nåt.  Vad lärde jag mig av det? Jo att det finns människor på vår jord som är menade att ta hand om andra och hjälpa dem ekonomiskt och med sin tillvaro. Dessa människor är inte ämnade att älska med hjärtat utan tror att de älskar bara genom att hjälpa andra och glömmer bort sin egen person. Synd! Jag går vidare nu för att bygga upp min egen tillvaro. Jag har ett hem jag trivs med, har vänner, jobb och måste lära mig att älska mig själv, då kan det komma in en ny i mitt liv som älskar mig för den jag är och den som är meningen att jag ska bli. Tänk att gå i något man inte trivs med, man blir bitter och olycklig för resten av sitt liv, och det vill jag inte vara. Är det meningen att jag ska leva tills jag blir 90 så är det väl lika bra att sätta igång! TACK för det som varit!

onsdag 17 juni 2009

Ons efm

Jag har nu jobbat 2 pass igen. Ska även jobba imorgon och midsommarafton. Ett mycket givande arbete. Får sig en tankeställare om livet och döden. Man ska leva intensivt och dö lugnt och lyckligt och sen är man hemma. Antar att helvetet är på jorden och sen väntar oss bara frid och lycka, obeskrivlig kärlek. Här ska man våndas, vara rädd för allt, såras, plågas och pinas, lämnas och lämna. Sen har vi ju dom där pengarna som man ska våndas för hela tiden. Tur att man iallafall har ett jobb. De finns de som inte får in någon som helst inkomst och lever som parasiter och då är det ju tur att det finns snälla människor i deras närhet. De kanske inte vill jobba eller så anser de sig så sjuka att de inte kan. Men att festa runt, ut och resa och göra livet surt för andra går ju bra. Jag är tacksam, tro inte det. Jag har haft en person i mitt liv som hjälp mig till ett drägligt liv och till den jag är i dag. Bitter och ensam. Ha ha! Ånä nu ska vi inte vara såna för jag är tacksam och jag vet att allt kommer att bli bra, bättre faktiskt och det är jag värd.

tisdag 16 juni 2009

Oro

Ja,nåt fel är det, hjärtat mitt går för fort, så nu blir det medicinering. Får några provsvar om några dagar och resten tar längre tid. Oro ja, man oroar sig för allting. För det som varit, det som är och det som kommer. Trots allt klarar man ju mycket själv men det är rädslorna som stoppar en här i livet, man är rädd för allting. Innan hade jag ju en som alltid följde med på allt, stöttade och uppmuntrade och nu. . . får man ta det själv. Jag vet att jag klarar mycket och egentligen är stark, men det här med hjärtat oroar en lite. På ultraljudet fick jag se mitt lilla hjärta, såg ut som ett litet foster faktiskt och det var en konstig känsla, så otroligt känsligt faktiskt och givetvis bölade jag igen. Vet inte om det är min höga ålder som gjort mig så känslig eller det faktum att jag vet att jag måste lära mig vissa saker här i livet.

Adde sover fortfarande och jag kan alltså skriva av mig, nehej nu gick det i dörren. Vi ska grilla om en stund och sen ska jag iväg till jobbet, ska sova i skruv i natt eftersom jag börjar redan 7 imorgon igen.

Tis 16e juni Harry Lau 70 år

07.00 Förbereder mig ännu en gång för att ge mig in till stora staden. Idag ska jag plocka bort alla mina sladdar och göra ett EKG igen. Har fått skriva ner allt jag pysslat med under mina 24 timmar och all min medicin jag tagit. Typiskt att testet egentligen skulle hamna under just de två dagar jag är ledig, men det visar väl sig ändå om det är nåt fel.

Nu är det slut med att tycka synd om sig själv. Nu ska jag leva livet igen, tror jag, om jag är redo. Har mitt  sommarjobb att se fram emot, se hur Liam utvecklas och så har vi ju då pappis 70 årskalas. Mia, Ann och jag åker till Malmö i början på augusti, sem i 4 dagar. Då ska jag än en gång träffa min idol, Benny Rosenqvist. Får se vad han har för spännande att förtälja denna gång och att han ska få svara på mina frågor, många frågor. Skriver vidare. . . .

måndag 15 juni 2009

O nu blev det natta

Har grejat och donat i efm, har tom hunnit sova en timme. Blev bjuden på fest midsommarafton och det kan man väl inte tacka nej till. Adde har varit med en kompis hela dagen, så ensamheten har varit min. Har i .och för sig snackat med mina trevliga och söta grannar ikväll, alltid nåt som livar upp tillvaron.

Funderar på mitt lilla hjärta och vad det kan vara för fel på det. Jag gick ner 20 kg ganska snabbt, skulle egentligen bara bli 12 kg, men mår man skit så rasar man nog ändå. Nu har jag äntligen fått tillbaka lite matglädje igen.

Sen har jag ju vunnit 7 miljoner, ja jag har ju inte pengarna i handen än men de kommer!! När rätta raden dyker upp på lotto. Då blir det en motorcykel till svärsonen, ett hus till Agnes och Adde vill nog ha en liten tatuering. Liam får en elbil och själv köper jag en Corvette, en röd med cabbe. Ja, drömmar måste man ha, men allt kostar pengar. Skulle oxå gärna vilja resa till England, Skottland och Irland. Tänk att få bila runt och se alla spökslott och sova över på gamla pubar. Det vore livet för en tant på 47. Är ju väldigt intresserad av det andliga men vissa tycker väl att jag blivit prillig av det och vad är det för konstigt med det? Jag vill gärna ha en hum om vad som ska komma i framtiden och meningen med mitt liv. Fortsättning följer. . .

Hemma igen

Ja, då är man sladdfull till hjärta och själ. En oro bara det vill jag lova, eftersom jag har en far som snart ska få pacemaker, är det ärftligt? Ah, det kanske bara är ett brustet hjärta jag har i min kropp och det kanske vore bra med en maskin så man slipper känna nåt överhuvudtaget. Känslor är inte nåt man får bort i ett trollslag, inte jag i allafall. När mitt X hade varit ihop med en ny i 4 mån sa han att han hade känslor kvar för mig och att han tänkte på mig jämt, Nej, sa han, jag tänker på dig jämt jämt jämt, men nu e det som det är. Självklart var det som det var, för vid det laget hade han bott ihop med henne i 1mån och då är det ju lite svårt att göra nåt åt saken. Antingen vill man inte för att man inte orkar göra nåt åt det, eller så vill man att tankar och känslor ska försvinna genom den andra personen. Är det då inte lätt att hela tiden jämföra? Och det kan ju vara farligt att erkänna för sig själv att man faktiskt gjort ett jädrans misstag, men ser du, där kommer stoltheten in, jag gör inga fel.

Det är dags att tänka igenom kanske vad som drog så mycket energi ur mig under vårt förhållande. . . . .När man hela tiden får frågan, hur mår du, mår du bra, har du ont, är du trött, älskar du mig så här lite? Tro fanken att man då mår skit och måste känna efter, efter en sån sak vet man varken ut eller in. Man mår inte bra i sig själv, blir elak, vet knappt vem man själv är och känner att man bara behöver få lugn och ro i sin själ, i sitt huvud och att bara få stanna upp och tänka efter ett tag. En paus. . . . att få ordna upp sin tillvaro, få tillbaka sitt självförtroende och bara känna. MEN det har man inte rätt till, alla går inte med på det! Så varsågod. . .då kan du gå vidare med ditt!

En måndag att frukta?

Ska in till lasarettet i växjö och få en hjärtrytmsmaskin påkopplad. Den ska man sen gå med i ett dygn för att alla hjärtslag ska regristreras. Har ett  så galopperande hjärta och en puls på 120. Inte bra, men är det ångest som orsakat det eller är det hjärtat som orsakat min ångest? Vet ej och sen lite KOL på det gör väl inte saken bättre. Man är väl självdeskruktiv som människa. Sen lite diabetes på det så känns allt fulländat.

Ska passa på att hälsa på en gammal kompis som ligger inne på lasarettet. De finns de som har det värre, men konstigt nog står man sig alltid själv närmast och det är inte lätt att sätta sig in i andras situation. Men man kan finnas till och en kompis man haft i 30 år kan man inte bara lägga på is, det kommer kanske en dag då man behöver dem!?

söndag 14 juni 2009

Roligt var det…. jag fortsätter lite till

Det var som Benny skrev i sin bok “shoppa inte kärlek när du längtar”, Första förhållandet är den du skaffar dina barn med, det andra är bara passion och det tredje varar för livet. Gäller väl mig då, räknar bara två av mina som riktiga förhållanden och nästa varar livet ut. Men de som fortfarande är inne i sitt första har genast hittat rätt, kanske och de som är inne på sitt femte eller sjätte allvarliga och långa förhållande då? Bara en tankeställare. Ha Ha.

I mitt lilla citat i föregående avsnitt kan ju även det stämma, Har blivit lämnad 2 ggr, har själv lämnat 3 ggr, har sårat och blivit sårad, har fått den hjälp jag behövt och ÄLSKAT. Ska bli kul att i slutändan se hur daner jag är ämnad att bli!?

Bara människor begriper när det är dags att lämna när de har hamnat i något osunt förhållande, eller att bara stanna kvar för sin stolthet, bekvämlighet eller sin rädsla för att vara ensamma. Varför inte känna efter vem vi verkligen älskar med vårt hjärta?

Vi letar på jorden efter vår andra hälft, är det inte löjligt egentligen. Man är ju egentligen en hel fullständig människa. Är inte säker på vilket som är värst – att vara så desperat beroende eller att dras till någon som var så desperat beroende. Vi har våra egna intressen(ska bara hitta dem först), egna vänner, gamla vänner(som man ska vara rädd om), talanger(just det, vad är det jag kan?), Karriärer och passioner. Varför inte ha sitt stora intresse som arbete? (om vi nu vet vad det är?), summan av detta är din egen identitet. Lev ditt eget liv – inte din partners.

Jädrans och goa unge som fick in mig på att blogga. Här kan man ju skriva av sig all skit. Godnatt er ödmjuka Anneli.

Söndag den 14e juni

Ja nu har man alltså en blogg. . .Agnes tyckte att jag skulle ha en. Hon är väl trött på att lyssna på mitt ständiga gnällande, min sorg och mitt leverne. Ska tala om att jag är ganska trött på mig själv, har varit så jädrans trött att jag bara ville lägga mig i soffan, dra täcket över huvudet och inte vakna mer. Men detta är meningen, Anneli. Du lever för att lära av dina misstag och allt som händer, händer för att allt ska bli så mycket bättre. Fy fan vad jag har varit trött på att höra just det, Det är meningen! Har gått så många gånger i min ensamhet och gråtit och skrikit ut just den frasen, förbannat andevärlden som jag egentligen älskar och jag vill så gärna tro att jag oxå ska bli lycklig, rent igenom lycklig. Tro för all del att jag inte har någon alls, för det har jag. Mina goa ungar, min svärson och mitt barnbarn Liam är väl det som står mig närmast. Men jag vill bli älskad för den jag är som kvinna och jag antar att även jag är värd det. Han kommer säkert inte bara att ringa på min dörr heller, men det krävs ändå pengar att ge sig ut i vimlet plus att man är känslomässigt klar från sitt föregående förhållande. Begriper mig inte på dem som bara kan kasta sig in i ett nytt förhållande efter 14 dagar när de inte ens är klara med sina föregående förhållanden. Men vad är man då rädd för? Ensamheten, Eller? Jag är defenitivt inte rädd för den, men den är tråkig.

Man ska älska sig själv mest, trivas i sin tillvaro, försöka uppnå sina drömmar och älska hela världen. Jo, kyss mig! Än kan jag inte älska hela världen trots att jag kämpar på bra, förhoppningsvis varje dag. Tror jag e en mästare på att tycka synd om mig själv, bryter ihop för minsta lilla. Men vad bra, här i min ensamhet är det ju ingen som kan se hur jag mår, pratar med mig själv och gråter.

2008 är ett år jag inte vill uppleva igen. Förlorade min älskade Rambo och Tomas. Mamma, pappa och jag själv blev sjuka, människor i ens närhet tog livet av sig och dog, blev arbetslös och till råga på allt pajade biljäveln och tvättmaskinen. Gick in i väggen i höstas på grund av depression, sjukdomar och för lite sömn. Tur att man i det läget hade goda vänner, ungarna och bra läkare. Prognosen av allt det här då; jo, Anneli gör förhastade saker, tänker sig inte för, har inget tålamod och mådde skit i botten och gör förstås än, men känns ändå som att jag skulle orka med. Efter uppsägningen började jag läsa på komvux i Lessebo. Gick ut med VG i engelska och G i Sve, får väl vara nöjd med det. Jag jobbar hela sommaren på furugården i Skruv, och tack för det.(Jag begrep det här med arbetsförmedling och stämpling oxå), så det är skönt att kunna och måste kunna koncentrera sig på nåt annat. Trots allt är jag ju lyckligt lottad och ser med stor nyfikenhet på framtiden. Han finns där!

Agnes, Lisa och Simon var här och hämtade min lille kille som sovit här inatt. Vilken pärla! Han kan göra mormor glad och ledsen. . .fällde sen några tårar igen. . för att rensa tårkanalerna. Nyttigt.

Detta är rätt, tänk på det:

GUD ger dig inte människorna DU vill ha, utan de människor du behöver.

För att hjälpa dig, för att såra dig, för att lämna dig och älska dig så att du kan bli

den människa som är meningen.

.

lördag 13 juni 2009

Första inlägget.

Även jag har nu skaffat mig en blogg.  Mest för att kunna skriva av mig alla tankar och känslor man går och bär på.

Välkomna!

Besökare

Online:
Idag:
Denna vecka:
Denna månad:
Totalt: