Det har jag, men bara en. Inte hela världen om jag inte kommer in på skolor eller om jag får jobb, inte orolig för ekonomin heller längre men det finns en sak jag fasar för och det är egentligen mina intressen. Förr hade man ju ett stort intresse av gamla bilar, cruisingar och Power Meets men vad har jag där att göra idag? Kan kan jag väl, men utan bil känns det lite dumt och rädslan att möta vissa personer sitter i än idag och känslorna som isåfall dyker upp i det läget är jag inte heller säker på. Det området var förr MITT men inte längre och det är trots allt inte lätt att hålla huvudet högt och låtsas som ingenting. Hur kan man låtsas bort 9 år, som vissa har väldigt lätt för, för vissa försvann den rädslan redan efter 14 dagar.

Jag har många önskningar om saker jag vill göra, som t ex Kiviks äppelmarknad, men hur kul är det att gå runt där i tre dagar med två personer som man absolut inte vill träffa?

Jag vet att jag kan, men jag vet också mina begränsningar. Jag klarar mig själv, har fått tillbaka mitt självförtroende och glädjen för livet men varför ska vissa saker stoppa en?

Men snart kommer min revansch, när jag glider runt i min Corvette, min plastbil och håller huvudet högt och då kan inget stoppa mig!!!