jag har inte varit den bästa av mammor men jag kämpade för dem med näbbar och klor utan någon som helst ekonomisk hjälp från fadern. Att jag sen inte kunde skydda dem ifrån människors och vuxna människors sarkastiska uttalandet är något jag mår dåligt av än idag. Jag kämpade hårt för maten på bordet, att aldrig ha råd att unna dem något och hur de fick lida under tiden jag var “sjuk”, med täcket över huvudet och alla fula falska anklagelser från alla håll, men ändå var det kärleken till Er och ärligheten jag ville få fram. Jag misslyckades och ändå inte!

Hoppas bara ni förstår och jag ser. . . och andra att ni blivit till fina, trevliga människor som nu ska klara er själva i livet! Men man är ändå aldrig fullärd som mamma och jag finns för Er. . . vad som än händer! Jag vill fortfarande hjälpa så mycket jag kan och förmår! Glöm ALDRIG detta!!