Ja, då är man sladdfull till hjärta och själ. En oro bara det vill jag lova, eftersom jag har en far som snart ska få pacemaker, är det ärftligt? Ah, det kanske bara är ett brustet hjärta jag har i min kropp och det kanske vore bra med en maskin så man slipper känna nåt överhuvudtaget. Känslor är inte nåt man får bort i ett trollslag, inte jag i allafall. När mitt X hade varit ihop med en ny i 4 mån sa han att han hade känslor kvar för mig och att han tänkte på mig jämt, Nej, sa han, jag tänker på dig jämt jämt jämt, men nu e det som det är. Självklart var det som det var, för vid det laget hade han bott ihop med henne i 1mån och då är det ju lite svårt att göra nåt åt saken. Antingen vill man inte för att man inte orkar göra nåt åt det, eller så vill man att tankar och känslor ska försvinna genom den andra personen. Är det då inte lätt att hela tiden jämföra? Och det kan ju vara farligt att erkänna för sig själv att man faktiskt gjort ett jädrans misstag, men ser du, där kommer stoltheten in, jag gör inga fel.

Det är dags att tänka igenom kanske vad som drog så mycket energi ur mig under vårt förhållande. . . . .När man hela tiden får frågan, hur mår du, mår du bra, har du ont, är du trött, älskar du mig så här lite? Tro fanken att man då mår skit och måste känna efter, efter en sån sak vet man varken ut eller in. Man mår inte bra i sig själv, blir elak, vet knappt vem man själv är och känner att man bara behöver få lugn och ro i sin själ, i sitt huvud och att bara få stanna upp och tänka efter ett tag. En paus. . . . att få ordna upp sin tillvaro, få tillbaka sitt självförtroende och bara känna. MEN det har man inte rätt till, alla går inte med på det! Så varsågod. . .då kan du gå vidare med ditt!