Det var som Benny skrev i sin bok “shoppa inte kärlek när du längtar”, Första förhållandet är den du skaffar dina barn med, det andra är bara passion och det tredje varar för livet. Gäller väl mig då, räknar bara två av mina som riktiga förhållanden och nästa varar livet ut. Men de som fortfarande är inne i sitt första har genast hittat rätt, kanske och de som är inne på sitt femte eller sjätte allvarliga och långa förhållande då? Bara en tankeställare. Ha Ha.

I mitt lilla citat i föregående avsnitt kan ju även det stämma, Har blivit lämnad 2 ggr, har själv lämnat 3 ggr, har sårat och blivit sårad, har fått den hjälp jag behövt och ÄLSKAT. Ska bli kul att i slutändan se hur daner jag är ämnad att bli!?

Bara människor begriper när det är dags att lämna när de har hamnat i något osunt förhållande, eller att bara stanna kvar för sin stolthet, bekvämlighet eller sin rädsla för att vara ensamma. Varför inte känna efter vem vi verkligen älskar med vårt hjärta?

Vi letar på jorden efter vår andra hälft, är det inte löjligt egentligen. Man är ju egentligen en hel fullständig människa. Är inte säker på vilket som är värst – att vara så desperat beroende eller att dras till någon som var så desperat beroende. Vi har våra egna intressen(ska bara hitta dem först), egna vänner, gamla vänner(som man ska vara rädd om), talanger(just det, vad är det jag kan?), Karriärer och passioner. Varför inte ha sitt stora intresse som arbete? (om vi nu vet vad det är?), summan av detta är din egen identitet. Lev ditt eget liv – inte din partners.

Jädrans och goa unge som fick in mig på att blogga. Här kan man ju skriva av sig all skit. Godnatt er ödmjuka Anneli.