Igår var jag i Broakulla och hälsade på hos Fam Lau-Edberg-Svensson och sen var jag inne hos mamma en runda, för Ritha och vagn var kvar. Fick ingen kläm på det här med mammas sjukdom, brukar ta lite tid innan hon vågar öppna sig. Får väl försöka igen en annan dag men hon menar att hon känner att något är fel med henne. Ja man har inte nog med sig själv, man har andra att fundera över också.

När jag berättade för Stefan i fredags om mitt hjärta så var det så märkligt för det första han sa var: brustet hjärta och likadant sa min läkare Stefan när han läst min journal om det som hänt mig under –08. Det är tydligen något vi kvinnor kan få, stresshjärta, men kallas med finare ord: brustet hjärta. Låter vackert tycker jag men det är inte roligt att ha. Självklart har jag brustet hjärta med allt vad det innebär. Förklarade också situationen för Stefan som också förstod att en viss T var livrädd för att vara ensam, annars flyttar man ju inte ihop efter en månad. Känns förbaskat snopet och jag känner mig kränkt eftersom han aldrig ville flytta ihop med mig, efter 9 år tillsammans. Men det är skönt med en blogg för här kan jag ju skriva av mig all sorg och det är ju synd att vi aldrig kom till skott. Det kommer kanske en dag då han för stå där med lång näsa, eftersom två personer som går in i ett förhållande med mycket ångest med sig i bagaget, kan det bli bra? Ska man i ett förhållande slopa alla sina gamla vänner efter 25 år och tro att man bara kan ha en vän? Måste vara skönt att känna sig stressad, deprimerad, kaos i magen och ensam i sin tvåsamhet. Nej, då måste det vara bättre att vara ensam i ensamhet och bygga upp sin egen tillvaro.

41 dagar kvar till min Malmöresa!!!

Ja, nu får man väl ta tag i sitt liv och inte bara sitta här. Adde jobbar fortfarande och jag har lovat att laga middag. Får väl ta en sväng med dammsugaren också och sen ska jag slappa och glo på dumburken.