Jaha, då var den här midsommaren över. Den kändes väl ungefär lika kär som 08-julen och påsken. Änglarna har gråtit en skvätt ikväll också, för mig eller mänskligheten men ska tydligen bli bättre väder i veckan. Har sovit middag en stund och drömde så konstigt, ommöblerat i hela lägenheten, oväntat besök och Agnes som satt och höll i mina fötter när jag sov. . märkligt.

Har än en gång fått ett negativt besked var gäller min mor, surr på festen i går om cancer, men som vanligt har hon inte berättat något för mig, som vanligt den sista som får veta men å andra sidan är jag hennes dotter och har väl lite svårt för att berätta nu när hon vet hur jag mår också. Jag får väl ta tjuren vid hornen och åka dit i veckan och prata ut med henne. Inte roligt! Och sen har jag ju pappa Göran som ska operera in en pacemaker. Är det åldern, eller?

Ju äldre man blir märker man att sina anhöriga bara blir sjukare och sjukare, äldre och äldre, bävar för den dagen då det händer något riktigt allvarligt.

Vad har man nu själv att se framemot då? Dop, Student och 70-årskalas över. Nu får jag jobba hårt, se fram emot min minisemester med Inger, Turen till Malmö med Mia och Ann. Väntar också besked från antagningen om jag kommit in på skolan jag sökt till. Det kanske blir en studentfest till att se fram emot?