Ja nu har man alltså en blogg. . .Agnes tyckte att jag skulle ha en. Hon är väl trött på att lyssna på mitt ständiga gnällande, min sorg och mitt leverne. Ska tala om att jag är ganska trött på mig själv, har varit så jädrans trött att jag bara ville lägga mig i soffan, dra täcket över huvudet och inte vakna mer. Men detta är meningen, Anneli. Du lever för att lära av dina misstag och allt som händer, händer för att allt ska bli så mycket bättre. Fy fan vad jag har varit trött på att höra just det, Det är meningen! Har gått så många gånger i min ensamhet och gråtit och skrikit ut just den frasen, förbannat andevärlden som jag egentligen älskar och jag vill så gärna tro att jag oxå ska bli lycklig, rent igenom lycklig. Tro för all del att jag inte har någon alls, för det har jag. Mina goa ungar, min svärson och mitt barnbarn Liam är väl det som står mig närmast. Men jag vill bli älskad för den jag är som kvinna och jag antar att även jag är värd det. Han kommer säkert inte bara att ringa på min dörr heller, men det krävs ändå pengar att ge sig ut i vimlet plus att man är känslomässigt klar från sitt föregående förhållande. Begriper mig inte på dem som bara kan kasta sig in i ett nytt förhållande efter 14 dagar när de inte ens är klara med sina föregående förhållanden. Men vad är man då rädd för? Ensamheten, Eller? Jag är defenitivt inte rädd för den, men den är tråkig.

Man ska älska sig själv mest, trivas i sin tillvaro, försöka uppnå sina drömmar och älska hela världen. Jo, kyss mig! Än kan jag inte älska hela världen trots att jag kämpar på bra, förhoppningsvis varje dag. Tror jag e en mästare på att tycka synd om mig själv, bryter ihop för minsta lilla. Men vad bra, här i min ensamhet är det ju ingen som kan se hur jag mår, pratar med mig själv och gråter.

2008 är ett år jag inte vill uppleva igen. Förlorade min älskade Rambo och Tomas. Mamma, pappa och jag själv blev sjuka, människor i ens närhet tog livet av sig och dog, blev arbetslös och till råga på allt pajade biljäveln och tvättmaskinen. Gick in i väggen i höstas på grund av depression, sjukdomar och för lite sömn. Tur att man i det läget hade goda vänner, ungarna och bra läkare. Prognosen av allt det här då; jo, Anneli gör förhastade saker, tänker sig inte för, har inget tålamod och mådde skit i botten och gör förstås än, men känns ändå som att jag skulle orka med. Efter uppsägningen började jag läsa på komvux i Lessebo. Gick ut med VG i engelska och G i Sve, får väl vara nöjd med det. Jag jobbar hela sommaren på furugården i Skruv, och tack för det.(Jag begrep det här med arbetsförmedling och stämpling oxå), så det är skönt att kunna och måste kunna koncentrera sig på nåt annat. Trots allt är jag ju lyckligt lottad och ser med stor nyfikenhet på framtiden. Han finns där!

Agnes, Lisa och Simon var här och hämtade min lille kille som sovit här inatt. Vilken pärla! Han kan göra mormor glad och ledsen. . .fällde sen några tårar igen. . för att rensa tårkanalerna. Nyttigt.

Detta är rätt, tänk på det:

GUD ger dig inte människorna DU vill ha, utan de människor du behöver.

För att hjälpa dig, för att såra dig, för att lämna dig och älska dig så att du kan bli

den människa som är meningen.

.