Ja,nåt fel är det, hjärtat mitt går för fort, så nu blir det medicinering. Får några provsvar om några dagar och resten tar längre tid. Oro ja, man oroar sig för allting. För det som varit, det som är och det som kommer. Trots allt klarar man ju mycket själv men det är rädslorna som stoppar en här i livet, man är rädd för allting. Innan hade jag ju en som alltid följde med på allt, stöttade och uppmuntrade och nu. . . får man ta det själv. Jag vet att jag klarar mycket och egentligen är stark, men det här med hjärtat oroar en lite. På ultraljudet fick jag se mitt lilla hjärta, såg ut som ett litet foster faktiskt och det var en konstig känsla, så otroligt känsligt faktiskt och givetvis bölade jag igen. Vet inte om det är min höga ålder som gjort mig så känslig eller det faktum att jag vet att jag måste lära mig vissa saker här i livet.

Adde sover fortfarande och jag kan alltså skriva av mig, nehej nu gick det i dörren. Vi ska grilla om en stund och sen ska jag iväg till jobbet, ska sova i skruv i natt eftersom jag börjar redan 7 imorgon igen.