Jaha, då blev man lite dämpad, förtvivlad och nere igen. Körde ner till Skruv vid halv 5 och vem möter jag inte i Eriksmåla. Jo, T….. och rockstaren, han slängde upp handen framför ansiktet precis när vi möttes, antingen för solens skull eller för att han kände igen min bil, vet ej men känns mycket märkligt att se någon annan sitta jämte honom eller för att man varit tillsammans i 9 år och nu är det som om man aldrig hade känt honom. Saknar honom fortfarande, men livet går ju vidare. Synd att det blev som det blev ,men det var väl snarare hans brors fel att det tog slut. Tröttsamt med någon som ringer mellan 1-5 gånger per dag och ska veta vad man gör hela tiden. Sånt tär och man mister all sin energi. Som Benny sa: Du var mor till honom i ett tidigare liv och det är därför du har så svårt för att släppa, kanske därför han också söker sig till modersgestalter och vägrar vara ensam. Sorg, är vad jag känner  och förtvivlan! Jag vet att jag är en märklig människa, men det är ju jag själv som får leva med det! O, nu är det cruising på lördag också. . . . jag kan visst få tag i karlar har jag märkt. . men ingen lust att “shoppa” kärlek och Han kommer in i mitt liv när det är dags. Vi gör alla våra misstag och fel, men inte alla skulle våga erkänna dem!

Steg i vilket fall som helst upp vid 6 idag för att förbereda mig för min första skoldag och jag hade Svenska mellan 08.15 och 11.30. Mycket litteratur, läsa romaner och givetvis prov. Handlade en massa innan jag körde hem för att äta och packa upp varorna. Sen var det ner i källaren och pensla in min dörr igen. Under tiden medlet verkade så hann jag göra en köttfärspaj som ska ätas imorgonkväll. . . . . . sen kom granndamen och började snacka om sina bonusprodukter ifrån Coop, frågade än en gång om hon inte trodde att varorna var grabbarnas ovanpå, men det var det inte, de var hennes. Kunde sen inte låta bli att fråga en av killarna om de saknade en Coop-kasse, jo, visst gjorde de det. Förklarade än en gång situationen för damen, men det gick inte hem och inte in heller för den delen, hon skulle aldrig erkänna ett misstag!

Nåväl fortsatte att skrapa på min dörr och fick alltså sen rycket att köra till Skruv och låna pappas slipmaskin. Slutet började den här dagens berättelse. . . .men den är sann!